Stickning in public

Jag är inte den som är den, men när det kommer till offentlig stickning är jag ganska harig. Fånigt, jag vet – faktum är att om jag har en stickning i händerna som inte kräver någon speciell koncentration så fokuserar jag bättre på samtal/film/föreläsning eller vad det nu är jag gör. Kanske drabbas jag av lite tråkig jante – ”där sitter hon och tror att hon är märkvärdig som stickar”. Det är ju jättekonstigt att jag låter det hindra mig, för jag tycker faktiskt att jag och alla andra som stickar ÄR ganska märkvärdiga! Det är ju hur coolt som helst att man faktiskt kan få ihop ett plagg med bara två pinnar och lite garn! En gång tog jag upp ämnet över en öl med några kompisar och en av dem tyckte att det skulle vara oförskämt om jag skulle ta upp en stickning. Jag antar och hoppas att hen tänkte sig att jag skulle ta upp nåt finlir, typ lace och försvinna totalt men det är ju inte så jag tänker.

Därför måste jag ju utmana denna harighet! Jag funderar på att lägga upp Garter Gaiter som ser ut att vara det perfekta ta med-projektet. Jag har ett ganska tjockt ullgarn (tror jag) i rosa och vitt som jag ju hittade häromdagen i en bortglömd gömma i en garderob. Räta maskor, runt runt runt. Kan inte gå fel väl?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s