Att sticka utan tårar

För en tid sedan blev jag tipsad om Elizabeth Zimmermann, som är damen som enligt Wikipedia revolutionerat stickkonsten när hon fick oss att börja sticka runt istället för fram och tillbaka. Hon förespråkade även det som kallas Continental Knitting och sånt gillar man ju givetvis.

Har man googlat på en sån person och ser att det finns böcker att köpa så gör man det om man är som jag. Så nu har jag fått hem Knitting without tears, och mitt hjärta gjorde ett glädjeskutt när hon redan i början av boken nämner Bohus stickning. Mina rötter på mammas sida är från norra Bohuslän och det är i Bohuslän jag lärt mig sticka av min mormor och mamma. Inte för att vi stickade just Bohuströjor, men ändå. De är ju fina och det finns liksom en koppling på något sätt.

Nu ska här läsas mellan varven (pun intended)!

Kul länkar på ämnet om man vill veta saker:

Wikipedia:
Elizabeth Zimmerman

Continental Knitting

Knitting without tears på Adlibris

Bildgoogling på Bohus stickning

Och nu när du sett de fina Bohuströjorna vill du såklart läsa om historien bakom?

knittingwotears

Noll maskor idag

Men det har shoppats lite på Magasin Duett. Vem kan motstå ett garnpaket till Garnomeras kråka? Jag valde Poppy och Bleached White till ränderna och Flanell Grey och Pebble till ”kråkorna”, efter en intensiv SMS-diskussion med bästisen T.  Och ett nummer av PomPom. Och lite knappar. För knappar är ju precis vad jag behöver, det vet ju alla som följer mitt Instagramkonto.

mduett

Ojämnt upp

Pyttipannan, sambon och jag åkte till Malmö på en hotellweekend. Det var ju den perfekta helgen för utflykt, våren bara vräkte ut sig och vi var ute och bara var mest hela tiden. Så här gött var det till exempel på Ribban:

ribban

 

Och även utelivet var i full gång på Lilla Torg. Inte för att vi var så väldigt aktiva i det, pensionärspoängsamlare som vi är, men en god middag blev det i alla fall.

lilla torg

Jag stickade glatt på min Pyttipanna och insåg att det är det perfekta ressällskapet (ja, sambon kanske är roligare att prata med. Ni fattar vad jag menar.). På hemvägen provade jag att bilsticka för första gången, och när vi närmar oss Kungsbacka går det upp för mig att jag kommer maska av den sista maskan med den sista metern garn nånstans i Mölndal! Fantastiskt. Tyvärr slutade det inte så väl som synes på nästa bild.

pytt

Grrr! Jag tror att jag har ett vitt garn nånstans som jag kan använda till att göra själva kroppen randig istället, för att dryga ut det gröna lite. Men. DET VAR JU INTE SÅ JAG HADE TÄNKT!

Så nu ligger den i en påse och jag surar.