Doing the omoralisk work day

När solen skiner och man måste sitta inne på ett kontor, då får man väl ändå lov att ta en liten paus och beställa lite lyxgarn från Chili Gredelin och sedan blogga lite snabbt om det?

20140313-134304.jpg

Kashmir och silke, mums filibabba!

Annonser

Historien om ett garn och jag

MLIndigohärvaI somras ville jag unna mig ett lyxigt garn. Mitt garnförråd består mest av (visserligen fina) garner som jag fått av olika anledningar men nu ville jag för en gångs skull helt själv välja färg och kvalitet. Slippa bara ta det jag har.

Så jag surfade till utmärkta webshopen Garnkorgen och såg framför mig hur fantastisk en Shallowtail skulle bli i detta Malabrigo Lace i färgen Indigo. Jag började tappert och det såg så fint ut.

Shallowtail

Självförtroendet var på topp, eftersom jag just hade stickat klart en Lonely Tree Shawl med spetsmönster, så detta skulle gå fint. Men någonting med kombon det här garnet och jag går bara inte ihop. Jag skyllde på komplicerat mönster, repade upp sjalen och bestämde mig för en ganska så enkel, slätstickad tröja – Alcina. Lite förkortade varv bara, men hur svårt kan det vara?

Tydligen jättesvårt för jag fick stora hål när jag vände, trots snudd på övertydlig instruktionsvideo som Stickpodden tipsade om. Jag repade upp. Igen.

alcinahål

Med stukad stolthet började jag istället på en Elder Tree Shawl. Den borde gå fint, den är ju likadan som Lonely Tree Shawl i stort sett. Men nej. Inte heller den här.

Och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Nåt med slinkigheten och att det känns pilligt. Och stressen över att garnet blir mer och mer tufsigt när jag repar upp. Nu ligger det i en påse i min stickkorg och känner sig övergivet. Har även gett mig på en sjal med kärleksknutar för att försonas, men när jag insåg att jag nog vill göra en sådan sjal med något lite tjockare garn så gav jag upp och repade upp. Igen. Stackars Malabrigo Lace som är så fint och ligger där i påsen och är ensam.