Citronsjalen och jag – the end

citronIndigo.jpgIgår blev den klar! Sista trådarna är fästa och blockningen är färdig. Hurra! Jag började tvivla på att jag och Malabrigo Lace någonsin skulle hitta något gemensamt men det här gick ju riktigt fint. Avmaskningen blev lite av ett fiasko, jag försökte maska av så löst jag kunde men den är ändå ganska stum i kanterna. Jag har för mig jag har hört något om ett elastiskt sätt att avmaska, så om jag hamnar i en liknande situation igen så ska jag googla på det. I just det här fallet spelar det egentligen inte så stor roll, eftersom jag tänker använda den som en liten halsduk och inte över axlarna som en sjal.citronIndigohela.jpg

I ren panik efter att jag kom på att jag ska på en gullig unges treårskalas imorgon stickar jag nu på en Swirl hat. Har gjort resåren och ska hets-sticka ikväll. Och imorgon åka och köpa en bok. Man måste få en bok när man fyller tre år.

Swirl hat.jpg

Annonser

Citronsjalen och jag

citronDe såtaste vänner har vi blivit nu, Citronsjalen och jag. Vår vänskap har löpt i stort sett friktionsfritt varv efter varv, men nu känner jag att hen börjar bli lite långdragen. Hen går på med sitt eviga rät, rät, rät, rät, rät, rät och sedan avig, avig, avig, avig, avig, avig. Och jag som ligger i soffan med förkylning hummar lite frånvarande med på dessa 500-maskors-varv, samtidigt som jag maratonkollar filmer på Netflix. Men nu har jag bara ett halvt nystan kvar och det börjar bli dags att maska av den här vänskapen och låta Citron ta nästa steg. En sista volang och sedan avslutar vi det här.

Testar en ny app

Jag passar på att prova att blogga från iPaden och det verkar funka fint. Det känns smidigare eftersom paddan oftast är i närheten, men lite bökigt med tangentbordet är det ju förstås.

Konstigt ändå att inte AppStore svämmar över av bloggverktyg. Eller är det jag som missat?

Från och med nu kanske man kan räkna med direktrapporter on-the-fly i alla fall för jag antar att den funkar på telefonen (hur länge ska man kalla den för telefon egentligen? Det är väl den funktionen man använder minst egentligen?).

Och här är början på citronsjalen, tagen i förrgår. Den växer och frodas för varje dag, och jag är så glad att det fina men tilltufsade garnet kom till användning.

 

 

Idéer på natten

Men vad är detta med att en får alla smarta idéer nattetid? I mitt projekt nattuggla-som-ska-ställa-om-dygnet-för-att-börja-jobba-efter-semester så låg jag där i mörkret i natt, klarvaken. Och vad känns då mer naturligt än en tur bland alla mönster på Ravelry? Och då slog det mig – Citronsjalen! Den har ju dykt upp både här och där, inte minst bland mina egna sökningar. Den KAN man väl inte misslyckas med? Visserligen är slätstickning min sämsta gren – det blir inte slätt – men jag måste ge mig på den med mitt stackars tilltufsade Malabrigo Lace. Perfekt TV-stickning verkar det vara också.

Så får det bli, så kommer min sista semesterdag den här julen spenderas!

Historien om ett garn och jag

MLIndigohärvaI somras ville jag unna mig ett lyxigt garn. Mitt garnförråd består mest av (visserligen fina) garner som jag fått av olika anledningar men nu ville jag för en gångs skull helt själv välja färg och kvalitet. Slippa bara ta det jag har.

Så jag surfade till utmärkta webshopen Garnkorgen och såg framför mig hur fantastisk en Shallowtail skulle bli i detta Malabrigo Lace i färgen Indigo. Jag började tappert och det såg så fint ut.

Shallowtail

Självförtroendet var på topp, eftersom jag just hade stickat klart en Lonely Tree Shawl med spetsmönster, så detta skulle gå fint. Men någonting med kombon det här garnet och jag går bara inte ihop. Jag skyllde på komplicerat mönster, repade upp sjalen och bestämde mig för en ganska så enkel, slätstickad tröja – Alcina. Lite förkortade varv bara, men hur svårt kan det vara?

Tydligen jättesvårt för jag fick stora hål när jag vände, trots snudd på övertydlig instruktionsvideo som Stickpodden tipsade om. Jag repade upp. Igen.

alcinahål

Med stukad stolthet började jag istället på en Elder Tree Shawl. Den borde gå fint, den är ju likadan som Lonely Tree Shawl i stort sett. Men nej. Inte heller den här.

Och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Nåt med slinkigheten och att det känns pilligt. Och stressen över att garnet blir mer och mer tufsigt när jag repar upp. Nu ligger det i en påse i min stickkorg och känner sig övergivet. Har även gett mig på en sjal med kärleksknutar för att försonas, men när jag insåg att jag nog vill göra en sådan sjal med något lite tjockare garn så gav jag upp och repade upp. Igen. Stackars Malabrigo Lace som är så fint och ligger där i påsen och är ensam.

TV att sticka till

TV-sticking

Det här skulle kunna vara det bästa sättet att tillbringa i sällskap med en stickning. TV:n på med bra TV-serie (osäkert om det är det just på den här bilden dock), mysbrallorna, och mina supervarma tofflor på fötterna.

Just nu följer jag Sons of Anarchy och har faktiskt lyckats hålla mig borta från alla spoilers som är där ute. Man kan säga att jag maniskt följde de första fyra säsongerna, men säsong fem är så jäkla eländig och sorglig att jag bara klarar ett avsnitt och sedan måste jag pausa och se något upplyftande. Opraktiskt nog har det börjat bli så många trådar (pun intended) i serien att hålla reda på så den funkar snart inte i kombo med stickning. Måste i alla fall se klart den.

Stickningen på bilden är ett av alla projekt jag påbörjat med ett garn som jag absolut inte kommer överens med och sedan repat upp. Malabrigo Lace i färgen i Indigo är fantastiskt vackert, men totalt hopplöst. Mer om det senare.