FO – En drottning är här

Nu är den alltså klart, cardiganen (heter det så?) Reine. Lustigt namn på svenska, men jag har listat ut att det måste vara franska och i så fall är det en drottning jag har stickat fram. Och om jag får lov att pösa lite så är jag faktiskt himla nöjd med detta. Lite skevt här och där och slätstickning är ju inte min starkaste gren, men ändå. På det stora hela ger jag mig en fet klapp på axeln.

Min snälla mamma erbjöd mig att komma hem och göra en djupdykning i hennes knappförråd och där hittade jag dessa blanka knappar i… ingen aning. Men något borstat metallaktigt som inte väger någonting.

20140322-135112.jpg

20140322-135128.jpg

Annonser

En stickares återkomst

Detta med förkylnings- och influensatider alltså. DET har jag erfarit den här vintern. Därav en trögt uppdaterad blogg, men så är det när man tramsar runt med hög feber och elände.

Knappt något stickat har det blivit heller. Det är ju Reine och jagIMG_0169, och vi kommer fint överens fortfarande. En ärm är klar sedan bilden togs, men ärm nummer två vill sig inte riktigt. Av någon anledning får jag antingen inte plats med maskorna, eller så blir de för många när jag ska plocka upp dem. Så idag får Reine ligga där hen ligger och jag i soffan. Det är väl bara en tidsfråga (alltså minuter) innan jag gör ett nytt försök.

Och nu börjar det ju bli dags att fundera på vad nästa projekt ska bli…

Reine och jag, del 2

Både förkylning och jobb har äntligen lugnat sig, och jag har min första icke-inbokade lördag för… kanske för första gången i år? Innerst inne så är jag ju en hemmatofflare så även om det är roliga saker jag haft att göra (ja, inte två förkylningar på tre veckor då. Det hade jag klarat mig utan) så är det fantastiskt skönt att skrota runt med pyjamasbyxor på i hemmets lugna vrå. Tänk er hur jag går här i mysiga flanellisar, ulltofflor, sipprande en kopp rykande hett te. Precis så är det. Plus mörka ringar under ögonen, blek vinterhy och skitet hår ty jag har inte orkat duscha. Borde nog ta och borsta tänderna också. Diskbänksrealism när den är som bäst.

Hur som helst, jag har kommit en bra bit på väg på Reine! Beskrivningen är som en dröm! Jag kan nog inte hylla den nog faktiskt! Precis när man börjar tröttna på upprepningar så kommer ett nytt avsnitt, vilket gör att man bara måste sticka på lite till. Och varje avsnitt är såpass intuitivt att man snabbt lär sig hur det ska vara och kan föra en konversation eller titta på TV eller göra vad man nu vill där man inte behöver händerna till något annat än stickningen. Jag har gjort ena kragdelningen och börjat så smått på den andra så nu börjar det ju likna nåt. Garnet skiftar i färg beroende på vilket ljus, och därför ser det lite skumt ut på bilderna. Har överexponerat lite, men då kom färgen fram bäst tycker jag. Kolla!

20140215-123013.jpg

Och på tal om att sticka framför TV:n. Jag fastnar inte riktigt för OS den här gången pga den där Putin. Han är omysig och jag gillar inte honom. Därför har jag på inrådan från Stickpodden börjat kolla på The Tudors på Netflix och alla dessa intriger i Henrik VIII:s liv verkar vara precis vad jag behöver för jag fastnade direkt. Trots överspel av skådisarna, men jag låtsas som att man pratade så på den tiden.

Om stickabstinens

finosreine2.jpg

Efter en fullspäckad jobbvecka där klockan ringt obamhärtigt tidigt på morgonen och sänglampan släckts sent har det inte funnits en sekund över för att sjunka ner i soffan och sticka. Mycket frustrerande med tanke på mitt fina Fino som kom i måndags. Men igår fanns det äntligen en stund och jag kunde lägga upp och börja på Reine. Den känns som den är pyttelite över min förmåga, med andra ord en perfekt utmaning. Knappkanten är flätad och det har jag ju lyckats med förr så det ska väl gå bra igen.

Men Fino! Vilket garn! Färgen är väldigt olika beroende på ljus, men blågråsilver nånting är nog det närmaste en beskrivning jag kan komma. Det skiftar och har någon slags glow som jag antar kommer från de 30% silke som det innehåller. Fantastiskt och jag stickar med vördnad och tänker på att man faktiskt gör en god gärning när man använder garn från Manos del Uruguay. Och så lär man sig ju dessutom stava till Uruguay, det är inte det lättaste.finosreine3.jpg

reinefinos1.jpg

Nästa projekt blir… (trumvirvel)

Jag är nog en monogamstickare i första hand. Jag gillar att slutföra mina projekt, även om de inte blir som jag har tänkt mig. Blir de helt åt skogen så repar jag upp och gör något annat. Lite på samma sätt som jag läser en bok i taget och inte alls ser någon poäng med att läsa klart en kass bok. Då lägger jag hellre bort den och börjar på en, förhoppningsvis, bättre.

Nackdelen är att när man är mellan projekten så känns det lite som att någon har huggt av min ena arm. Jag gillar INTE ALLS att inte ha något på gång, det är väl därför jag har en hel hög med pulsvärmare i en låda i hallen. Det är det perfekta restgarns-/en-kvällsprojektet och ganska enkelt att improvisera fram. Inte så dum present att ge bort lite spontant heller faktiskt.

Men nu var det nästa projekt det gällde. Har återigen beställt från Garnkorgen och än en gång imponerats av deras snabba leveranstid. Tjoff – iväg med en beställning på torsdag kväll på 6 st Manos Silk Blend Fino i färgen Pewter (är det bara jag som inte visste att pewter betyder tenn?) och tjoff – beställningen skickas iväg dagen efter. Har jag tur så har jag paketet på måndag och kan börja på min Golden Hour som står på tur. Japp, det blir Suvi Simola som jag ju hyllade häromdagen.