Ojämnt upp

Pyttipannan, sambon och jag åkte till Malmö på en hotellweekend. Det var ju den perfekta helgen för utflykt, våren bara vräkte ut sig och vi var ute och bara var mest hela tiden. Så här gött var det till exempel på Ribban:

ribban

 

Och även utelivet var i full gång på Lilla Torg. Inte för att vi var så väldigt aktiva i det, pensionärspoängsamlare som vi är, men en god middag blev det i alla fall.

lilla torg

Jag stickade glatt på min Pyttipanna och insåg att det är det perfekta ressällskapet (ja, sambon kanske är roligare att prata med. Ni fattar vad jag menar.). På hemvägen provade jag att bilsticka för första gången, och när vi närmar oss Kungsbacka går det upp för mig att jag kommer maska av den sista maskan med den sista metern garn nånstans i Mölndal! Fantastiskt. Tyvärr slutade det inte så väl som synes på nästa bild.

pytt

Grrr! Jag tror att jag har ett vitt garn nånstans som jag kan använda till att göra själva kroppen randig istället, för att dryga ut det gröna lite. Men. DET VAR JU INTE SÅ JAG HADE TÄNKT!

Så nu ligger den i en påse och jag surar.

Vååååår!

Nu får man väl ändå säga att den äntligen är här, våren? Vi firade genom att ta vårt pick och vårt pack och drog till landet som egentligen är min mors barndomshem i norra Bohuslän. Jag är ju i slutet av min Reine och har i stort sett bara två pilliga fickor kvar att göra innan montering så jag insåg att jag måste påbörja något nytt, för är det något man har gott om på landet så är det sticktid. Och det är en anledning så god som någon att åka dit.

krokus2014.jpg

Jag hittade lite garn som jag fick av mamma för hundra år sen, och hon skaffade det själv för ytterligare hundra år sedan. Det saknar banderoller, men ska enligt mamma vara ekologisk ull. Inte sticksigt ett dugg så jag körde igång med Montague Street Cowl, fast i rosa och vitt. Det här känns som ett typiskt mellanprojekt, men det passar ju perfekt innan jag bestämmer mig för vad nästa ”riktiga” projekt ska bli. Rätstickning i två färger med en enda liten minskning att hålla reda på mitt på varvet. Lika okomplicerat som en kaka mjölkchoklad.

Montague1.jpg

Och självklart tog vi den obligatoriska vårpromenaden också.

Stickning in public

Jag är inte den som är den, men när det kommer till offentlig stickning är jag ganska harig. Fånigt, jag vet – faktum är att om jag har en stickning i händerna som inte kräver någon speciell koncentration så fokuserar jag bättre på samtal/film/föreläsning eller vad det nu är jag gör. Kanske drabbas jag av lite tråkig jante – ”där sitter hon och tror att hon är märkvärdig som stickar”. Det är ju jättekonstigt att jag låter det hindra mig, för jag tycker faktiskt att jag och alla andra som stickar ÄR ganska märkvärdiga! Det är ju hur coolt som helst att man faktiskt kan få ihop ett plagg med bara två pinnar och lite garn! En gång tog jag upp ämnet över en öl med några kompisar och en av dem tyckte att det skulle vara oförskämt om jag skulle ta upp en stickning. Jag antar och hoppas att hen tänkte sig att jag skulle ta upp nåt finlir, typ lace och försvinna totalt men det är ju inte så jag tänker.

Därför måste jag ju utmana denna harighet! Jag funderar på att lägga upp Garter Gaiter som ser ut att vara det perfekta ta med-projektet. Jag har ett ganska tjockt ullgarn (tror jag) i rosa och vitt som jag ju hittade häromdagen i en bortglömd gömma i en garderob. Räta maskor, runt runt runt. Kan inte gå fel väl?