FO – En drottning är här

Nu är den alltså klart, cardiganen (heter det så?) Reine. Lustigt namn på svenska, men jag har listat ut att det måste vara franska och i så fall är det en drottning jag har stickat fram. Och om jag får lov att pösa lite så är jag faktiskt himla nöjd med detta. Lite skevt här och där och slätstickning är ju inte min starkaste gren, men ändå. På det stora hela ger jag mig en fet klapp på axeln.

Min snälla mamma erbjöd mig att komma hem och göra en djupdykning i hennes knappförråd och där hittade jag dessa blanka knappar i… ingen aning. Men något borstat metallaktigt som inte väger någonting.

20140322-135112.jpg

20140322-135128.jpg

Häpp!

Här är Reine och jag! Ska bara sy på fickorna och har varit hos mamma och knyckt 7 st blänkande knappar. Fick brutalblocka ärmarna för de var lite för tajta och det syns ju på bilden i form av små draktaggar. Dessa gick fint bort när jag först sprutade vatten på, sedan ångade med strykjärnet och till sist strök försiktigt försiktigt med ganska hög värme på ett fuktat rent örngott. En aning nervös för hur merino/silke-garnet skulle uppskatta den behandlingen men det gick bra.

20140317-201320.jpg

20140317-201333.jpg

Vååååår!

Nu får man väl ändå säga att den äntligen är här, våren? Vi firade genom att ta vårt pick och vårt pack och drog till landet som egentligen är min mors barndomshem i norra Bohuslän. Jag är ju i slutet av min Reine och har i stort sett bara två pilliga fickor kvar att göra innan montering så jag insåg att jag måste påbörja något nytt, för är det något man har gott om på landet så är det sticktid. Och det är en anledning så god som någon att åka dit.

krokus2014.jpg

Jag hittade lite garn som jag fick av mamma för hundra år sen, och hon skaffade det själv för ytterligare hundra år sedan. Det saknar banderoller, men ska enligt mamma vara ekologisk ull. Inte sticksigt ett dugg så jag körde igång med Montague Street Cowl, fast i rosa och vitt. Det här känns som ett typiskt mellanprojekt, men det passar ju perfekt innan jag bestämmer mig för vad nästa ”riktiga” projekt ska bli. Rätstickning i två färger med en enda liten minskning att hålla reda på mitt på varvet. Lika okomplicerat som en kaka mjölkchoklad.

Montague1.jpg

Och självklart tog vi den obligatoriska vårpromenaden också.

En stickares återkomst

Detta med förkylnings- och influensatider alltså. DET har jag erfarit den här vintern. Därav en trögt uppdaterad blogg, men så är det när man tramsar runt med hög feber och elände.

Knappt något stickat har det blivit heller. Det är ju Reine och jagIMG_0169, och vi kommer fint överens fortfarande. En ärm är klar sedan bilden togs, men ärm nummer två vill sig inte riktigt. Av någon anledning får jag antingen inte plats med maskorna, eller så blir de för många när jag ska plocka upp dem. Så idag får Reine ligga där hen ligger och jag i soffan. Det är väl bara en tidsfråga (alltså minuter) innan jag gör ett nytt försök.

Och nu börjar det ju bli dags att fundera på vad nästa projekt ska bli…

Reine och jag, del 2

Både förkylning och jobb har äntligen lugnat sig, och jag har min första icke-inbokade lördag för… kanske för första gången i år? Innerst inne så är jag ju en hemmatofflare så även om det är roliga saker jag haft att göra (ja, inte två förkylningar på tre veckor då. Det hade jag klarat mig utan) så är det fantastiskt skönt att skrota runt med pyjamasbyxor på i hemmets lugna vrå. Tänk er hur jag går här i mysiga flanellisar, ulltofflor, sipprande en kopp rykande hett te. Precis så är det. Plus mörka ringar under ögonen, blek vinterhy och skitet hår ty jag har inte orkat duscha. Borde nog ta och borsta tänderna också. Diskbänksrealism när den är som bäst.

Hur som helst, jag har kommit en bra bit på väg på Reine! Beskrivningen är som en dröm! Jag kan nog inte hylla den nog faktiskt! Precis när man börjar tröttna på upprepningar så kommer ett nytt avsnitt, vilket gör att man bara måste sticka på lite till. Och varje avsnitt är såpass intuitivt att man snabbt lär sig hur det ska vara och kan föra en konversation eller titta på TV eller göra vad man nu vill där man inte behöver händerna till något annat än stickningen. Jag har gjort ena kragdelningen och börjat så smått på den andra så nu börjar det ju likna nåt. Garnet skiftar i färg beroende på vilket ljus, och därför ser det lite skumt ut på bilderna. Har överexponerat lite, men då kom färgen fram bäst tycker jag. Kolla!

20140215-123013.jpg

Och på tal om att sticka framför TV:n. Jag fastnar inte riktigt för OS den här gången pga den där Putin. Han är omysig och jag gillar inte honom. Därför har jag på inrådan från Stickpodden börjat kolla på The Tudors på Netflix och alla dessa intriger i Henrik VIII:s liv verkar vara precis vad jag behöver för jag fastnade direkt. Trots överspel av skådisarna, men jag låtsas som att man pratade så på den tiden.

Reine och jag

Den känslan när man surfar runt på Ravelry och plötsligt få ett kill i magen? Någon som känner igen? Den känslan fick jag när jag hittade Reine. Det ÄR ju ett roligt namn på en damcardigan för en som vuxit upp i Sverige (det är ju inte riktigt det jag associerar med namnet Reine om man säger så), men jag antar att det betyder något annat på något annat språk. Jag har googlat lite halvhjärtat men hittar ingen bra översättning. Kanske någon annan vet?

Hur som helst, det är en perfekt stickning för mig. På kanterna är det en enkel fläta och det tillsammans med knapphål och några minskningar är det enda. Alltså är den inte enformig och ändå klart avkopplande. Gött.

Här ligger Reine i min nystanskål eller vad det kan tänkas heta. Den är köpt hos en keramiker i närheten av Höganäs för ett halvt liv sedan och är mycket praktiskt när man inte vill jaga garnnystan över hela golvet.

20140204-201535.jpg

Om stickabstinens

finosreine2.jpg

Efter en fullspäckad jobbvecka där klockan ringt obamhärtigt tidigt på morgonen och sänglampan släckts sent har det inte funnits en sekund över för att sjunka ner i soffan och sticka. Mycket frustrerande med tanke på mitt fina Fino som kom i måndags. Men igår fanns det äntligen en stund och jag kunde lägga upp och börja på Reine. Den känns som den är pyttelite över min förmåga, med andra ord en perfekt utmaning. Knappkanten är flätad och det har jag ju lyckats med förr så det ska väl gå bra igen.

Men Fino! Vilket garn! Färgen är väldigt olika beroende på ljus, men blågråsilver nånting är nog det närmaste en beskrivning jag kan komma. Det skiftar och har någon slags glow som jag antar kommer från de 30% silke som det innehåller. Fantastiskt och jag stickar med vördnad och tänker på att man faktiskt gör en god gärning när man använder garn från Manos del Uruguay. Och så lär man sig ju dessutom stava till Uruguay, det är inte det lättaste.finosreine3.jpg

reinefinos1.jpg