Ojämnt upp

Pyttipannan, sambon och jag åkte till Malmö på en hotellweekend. Det var ju den perfekta helgen för utflykt, våren bara vräkte ut sig och vi var ute och bara var mest hela tiden. Så här gött var det till exempel på Ribban:

ribban

 

Och även utelivet var i full gång på Lilla Torg. Inte för att vi var så väldigt aktiva i det, pensionärspoängsamlare som vi är, men en god middag blev det i alla fall.

lilla torg

Jag stickade glatt på min Pyttipanna och insåg att det är det perfekta ressällskapet (ja, sambon kanske är roligare att prata med. Ni fattar vad jag menar.). På hemvägen provade jag att bilsticka för första gången, och när vi närmar oss Kungsbacka går det upp för mig att jag kommer maska av den sista maskan med den sista metern garn nånstans i Mölndal! Fantastiskt. Tyvärr slutade det inte så väl som synes på nästa bild.

pytt

Grrr! Jag tror att jag har ett vitt garn nånstans som jag kan använda till att göra själva kroppen randig istället, för att dryga ut det gröna lite. Men. DET VAR JU INTE SÅ JAG HADE TÄNKT!

Så nu ligger den i en påse och jag surar.

Annonser

Historien om ett garn och jag

MLIndigohärvaI somras ville jag unna mig ett lyxigt garn. Mitt garnförråd består mest av (visserligen fina) garner som jag fått av olika anledningar men nu ville jag för en gångs skull helt själv välja färg och kvalitet. Slippa bara ta det jag har.

Så jag surfade till utmärkta webshopen Garnkorgen och såg framför mig hur fantastisk en Shallowtail skulle bli i detta Malabrigo Lace i färgen Indigo. Jag började tappert och det såg så fint ut.

Shallowtail

Självförtroendet var på topp, eftersom jag just hade stickat klart en Lonely Tree Shawl med spetsmönster, så detta skulle gå fint. Men någonting med kombon det här garnet och jag går bara inte ihop. Jag skyllde på komplicerat mönster, repade upp sjalen och bestämde mig för en ganska så enkel, slätstickad tröja – Alcina. Lite förkortade varv bara, men hur svårt kan det vara?

Tydligen jättesvårt för jag fick stora hål när jag vände, trots snudd på övertydlig instruktionsvideo som Stickpodden tipsade om. Jag repade upp. Igen.

alcinahål

Med stukad stolthet började jag istället på en Elder Tree Shawl. Den borde gå fint, den är ju likadan som Lonely Tree Shawl i stort sett. Men nej. Inte heller den här.

Och jag kan inte sätta fingret på vad det är. Nåt med slinkigheten och att det känns pilligt. Och stressen över att garnet blir mer och mer tufsigt när jag repar upp. Nu ligger det i en påse i min stickkorg och känner sig övergivet. Har även gett mig på en sjal med kärleksknutar för att försonas, men när jag insåg att jag nog vill göra en sådan sjal med något lite tjockare garn så gav jag upp och repade upp. Igen. Stackars Malabrigo Lace som är så fint och ligger där i påsen och är ensam.

TV att sticka till

TV-sticking

Det här skulle kunna vara det bästa sättet att tillbringa i sällskap med en stickning. TV:n på med bra TV-serie (osäkert om det är det just på den här bilden dock), mysbrallorna, och mina supervarma tofflor på fötterna.

Just nu följer jag Sons of Anarchy och har faktiskt lyckats hålla mig borta från alla spoilers som är där ute. Man kan säga att jag maniskt följde de första fyra säsongerna, men säsong fem är så jäkla eländig och sorglig att jag bara klarar ett avsnitt och sedan måste jag pausa och se något upplyftande. Opraktiskt nog har det börjat bli så många trådar (pun intended) i serien att hålla reda på så den funkar snart inte i kombo med stickning. Måste i alla fall se klart den.

Stickningen på bilden är ett av alla projekt jag påbörjat med ett garn som jag absolut inte kommer överens med och sedan repat upp. Malabrigo Lace i färgen i Indigo är fantastiskt vackert, men totalt hopplöst. Mer om det senare.